Ode till Ola # 3

Postumt punken gled vi in ett dagdrivande intellektuellt flumdriveri med en massa grubblerier om livet och vad vi skulle bli. Ola höll fast vid tanken om att bli konstnär på ett eller annat sätt, han målade och sökte till skådespelarlinjen i Malmö. Ola har alltid varit en hejare på att spela roller och jag e helt övertygad om att han hade blivit en riktigt bra skådis, verkligen. Jag minns en gång på 80-talet då vi satt i min gamla Volvo på väg hem från Malmö efter en Fassbinderkväll på Folkets Bio och Ola berättade att han hade sett en Remake av Världsrymden Anfaller (Bodysnatchers) med Donald Sutherland och han berättade så ingående att han till sist gick in i rollen så att han helt försvann och blev en "Dölle" färdig att hugga mig i strupen. Jag har sällan varit så rädd under hela mitt liv, jag skrek och bad honom sluta...men han var helt utom sans, till sist fick jag slå på honom för att få honom normal och det slutade med att vi skrattade och stämde upp i allsång till Brända Barn från kassettdäcket.