Ode till Ola # 2

Punken kom och slog benen och värderingarna av oss båda. Vi provade våra lite för tunna vingar i en del lokala band, Svettens Söner, Lilla Rutt, Saigon Wankers mfl. För Olas del var det viktigaste att se bra ut på scen, guran eller micken behövde inte vara inkopplad...skit samma om det lät för jävligt bara det lät och Ola var i centrum och det var han och han såg helt jevla rätt ut med häng i 501:orna och en stiff upper lip. Det tog lång tid innan vi fick se ett RIKTIGT punkband uppträda på RIKTIG punkstampad mark. Men till slut köpte vi en resa till punkens Mekka LONDON, det var jag Ola och Pelle Ossler som åkte. Äntligen fick vi se våra gudar köra sina three chord wonders alldeles levande, årskiftet 1980/81. Vi såg The Damned, vilka Ola länge lekt framför badrumsspegeln, i Brixton och det var speciellt en kille i sällskapet som var skiträdd att londonpunksen skulle se att vi var "Bönner" från Skåneland, vilket vi, i jämförelse, var. Gissa vem ?
På natten drömde Ola att han var Captain Sensible och vi tvingade Pelle att betala notan på krogen"- Han e ju direktörson." som Ola uttryckte det.