Innan...då, förut så gillade jag verkligen att springa på morgonen. Det var kul redan från början i själva uppstigandet, kattsträckning, lite juice, på med kläderna och ut i spåret med lätta steg. Såå är det inte nu, även om jag trivs med att ha det gjort och att dagen kan planeras utan att jag har löpningen framför mig.
Men visst jag vaknar till liv och morgonen har en stillhet o tystnad som inte är att förakta. Jag blir ju inte yngre, det är väl det som e grejen. Helt enkelt.
Dagens zombietrack
I natt ska jag jobba och då passar jag på, om tid ges, att köra ett styrkepass på gymmet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Love comments