Lust

Jag ska vara riktigt ärlig; under veckan som varit trodde jag att lusten för löpningen var bortblåst. Suget var borta, varje morgon har jag kämpat mot olusten och förlorat. Det var jävligt deppigt med regn och storm, något som inte påverkat mig innan. Tvärtom såg jag dylikt väder som ett välkommet inslag i löpningen, det stärkte. I morse öste det åter ner och jag tänkte "- Nej nej nej."... men jag hade en liten liten solbula i magen som svällde och bultade "- Jo....jo...jo..jo..jo.jojojojooo..." Och ut kom jag och sprang gjorde jag och det var så häftigt att övervinna ett Nej!


Det blev en dryg mil längs stranden i lagom tempo med fotopauser och stretch.


Ven som kuliss


Så var jag hemma


Rundan