Måstepass

Idag blev det ett sånt pass som man bara lägger till handlingarna, ett måstepass. Måstepasset kan vara stärkande för sinnet eftersom man inte känner ett endaste mög för att ge sig ut. Jag gick och kastade trånande blickar genom fönstren på jobb i dag, ut mot det fina löparvädret. Jag gick och drömde om hur jag var där ute och tuggade kilometrar. När arbetsdagen var slut hade jag redan avverkat ett långpass i tankarna, väl jemma var vädret pissigt och blåsigt. Tusen ursäkter tornade upp sig vid horisonten, men jag kom ut till sist på en dryg 11K. Nu e det megagott att känna ömma ben och fötter, jag e glad att jag sprang ut även om jag tvingade mig dit ut.
Loppet på länken här. http://www.addthis.com/bookmark.php?v=250