Stranded

I samband, inte på grund av, med Berit blev jag sjuk. Segt slem, hosta, halsont, värk i kropp och skalle. Jag identifierar mig med de strandade vrak jag finner hemma.


Men det som jag känner är nytt i detta tillstånd är att jag inte har ångest för stt jag inte kan träna. Jag har en himla klåda i benen men jag vet att jag kommer igen , det e härligt hyperfine att känna ett sådant lugn.
Jag gick (!), rask takt, en långpromenad på eftermiddan mot Ålabodarna. Det blev en dryg mil och jag svettades Hades. Inte bra att stå helt still och på fredag ska jag testa ett löppass i lugna maket.