Uppmuntran

Igår sprang jag knappt 4 km mot Fortuna och åter, det kändes lite knepigt eftersom huvudet ville att det skulle kännas fint och så. Men kroppen stretade och stretade. Jag kände inte av hälen och den känns fin idag också. Men stretet berodde på att jag var på väg in i feberträsket. Är där nu, lite deppigt faktiskt. Hade annars haft ett roligt uppdrag på jobbet idag. Men jag är i alla fall glad att hälen är ok.

När jag är lite deppig brukar det hjälpa att läsa Joyce eller Jan Stenmark. Stenmarkarna är hysteriskt roliga.