Maskinben på räls

Tejpad och en gnutta hajpad gavs sig Vintagemannen ut och lufsade med maskinben injicerade med 5:56. Jag kände inte av sporren ett endaste flugfis i morse då jag steg upp, termometern visade +6 och solen solade. Värmen steg i magen och efter ett ryck med isolering på tillbygget svidade jag om med omsorg som om det gällde doktorshatten.
Spellistan var satt att räcka till 3 km, goth, punk, acid jazz, postpunk och ett litet bär på toppen av tysk Schweer Industri Metal.
Till en början gnisslade och klibbade det i lederna, men snart kände maskinbenen sig hemma i sitt rätta element och som en man , som ett tåg, gick passet som på räls. det blev avstigning först efter 5 km. Jag kunde helt enkelt inte dra i bromsen. Lycka oh lycka...:-)

...så får vi se hur det känns imorgon, men det går åt rätt håll och det är såå häftigt